Kärlekslöst, själviskt och sorgligt,,,,finns det nått alternativ?

Jag har ingen att prata med när jag behöver. Litegrann får jag nog skylla mig själv. När jag köpte huset gjorde jag det inte för att komma närmare min släkt som jag har här i byn. Några såna förhoppningar hade jag inte. Jag flyttade hit därför att "ska det va på det här viset - då köper jag ett hus" Det var nått skit som handlade om att jag var syndabocken. Jag som har levt ett liv de inte har en aning om - där det bland annat ingår att titta på Familjen Macahan i Norsk TV sittandes i samma soffa som äkta siouxindianer....och tusen andra lustiga erfarenheter. Undertiden som de som attackerar mig för att jag inte skulle "duga" eller för att jag skulle vara en dålig människa - inte har gjort något annat i hela sitt liv än att trakassera sin omgivning och överskölja dem med bitterhet, hån och överskölja dem med inbillad skam och skuld. De tycker så förbannat synd om sig själva - det är där skon klämmer. Det kan vara brist på uppmärksamhet eller tusen andra inbillade oförrätter - och detta ska omgivningen bestraffas för. Fega är de också så de väljer bara ut den som de vågar sig på, där risken att få igen är som minst - de ger sig på den godhjärtade människan, den som vill älska sin omgivning.

Jag har valt att ta avstånd från den här typen av människor. Människor som inte kan respektera andra människor aktar jag mig för. Varför ska jag utsätta mig själv för förnedring? Men priset man får betala för bibehållen själsfrid - är ensamhet.
Jag tror den här världen uppfostrar psykopater. De har gjort det länge och för någon dag sen fick jag det bekräftat av vetenskapen. Det har visat sig att detta med att splittra familjerna och låta barnens uppfostran skötas på dagis, av staten istället av föräldrarna - blir i bristen på äkta kärlek ; psykopater.
Vill vi ha det så?
En annan vetenskaplig undersökning släpptes nyligen från Harvard där en 75-årig studie konstaterade att det enda som ger verklig lycka här i världen är gemenskapen med andra människor. Det är inte antalet relationer som är avgörande utan kvaliten på de relationer man har

Men min egen personliga forskning har visat att människorna inte längtar efter kärlek – utan bekräftelse.
Vad är skillnaden?
Skillnaden är att kärleken är osjälvisk, den vill umgås utan baktanke och endast därför att den älskar sin medmänniska. Bekräftelsebehovet blir större av bristen på kärlek. Den är självisk och beror alltså på bristen av kärlek – så det blir en ond cirkel där det själviska bekräftelsebehovet ökar hela tiden – hos de flesta.

Botemedlet?
Genomskåda lögnen, dimridåerna som man använder som metod när man härskar genom att söndra.
Man korsfäste Jesus. De tålde honom inte. Han presenterade sig som; Vägen, SANNINGEN och LIVET.
Läs de orden igen.

Vad skiljer en kristen, frälst person från en annan människa? Kärleken till livet – och förståelsen att vi är barn. Guds barn. Det är inte meningen att vi ska vara perfekta.Vi ska glädjas åt vår korta stund på jorden – och åt umgänget med varandra.

När jag umgicks med gatubarnen i Berlin straxt efter murens fall 1992 kunde jag konstatera att jag tyckte bättre om Östsidan av Berlin än det glamourösa neon blinkande väst.
I väst behövde inte människorna varandra. I ÖstBerlin var det så tydligt att de delade det de ägde mellan varandra – kärleken.
Och jag menar inte den där kåta, äckliga, köttsliga, sjukliga, kärlekslösa driften som västvärlden kallar ”kärlek”. Det är lusta, kärlekslöst, själviskt,,,sorgligt.

Vakna!

Deborah Englund

Populära inlägg

Bild

Female art model